De senaste veckorna har det varit alldeles för mycket plugg och andra tråkigheter. Imorgon har jag en tenta och efter det är det lugnt iaf i en vecka. Sen är det sommar. Jag har massor med DIY-projekt som jag ahde tänkt pyssla med i sommar. Eftersom jag är fattig som en kyrkoråtta får jag utforska min kreativa sida. Jag tror dock att ni kommer att gilla det. Har massor med inspiration och kommer att visa alla billiga trix för att bli coolast i stan ;)

Sålänge bjussar jag på ett hett tips från H&M. Klänning med dipdye (absolut hetaste, på hår, på kläder, på väskor) för endast 199:-, dragkedjan där bak är såklart ett plus tycker jag. Jag har lite shoppingstopp och kommer kanske att göra en egen inom kort.

Såg att have2have.se fått in en del färgglada skor i Jeffrey Campbell-stil. Stövletterna kostar 598 och sandalerna 549. Jag hade nog slagit till på de ljusrosa eller de tvåfärgade. Vilka hade ni valt?

Det är fortfarande väldigt rörigt och väldigt mycket att göra just nu. Imorgon har jag en salstenta där vi ska datera olika flintyxor (ja, helt allvarligt) och till veckan efter är den hemtenta som ska göras. Däremellan är det Valborg (och dagen efter har jag redan räknat som svinn), och jag har en uppsats och några små uppgifter jag inte riktigt blivit klar med. 

Nåja, till något roligare. För ett tag sedan surfade jag in på Gina Tricots hemsida och fann den här fantastiska koftan. Den finns inte kvar på hemsidan, men jag hoppas den kanske finns i en affär...

Först och främst vill jag börja med att dementera bekvämligheten i ALDO-skorna. Fruktansvärt hårda i sulan och lite vingliga faktiskt. Ingen skoskav dock så en mjuk sula kanske löser det hela!

Jag tänkte ju även att jag kunde köpa skor jag faktiskt behöver, låga svarta skor. Så paren nedan köpte jag på New Look, tror loafersarna kostade 19 pund och de andra 25. Enda problemet är att när jag provade dessa hade jag gått 25 mil och hade oräkneliga blåsor på fötterna så hade lite svårt att avgöra om de passade eller inte eftersom att fötterna värkte även utan skor. De var såklart lite små båda paren, men jag håller på för fullt att gå in dem här hemma om dagarna.

Min ambition med shoppingen i London var at köpa lite onödiga, men ack så snygga skor. Jag hade ju inte ätit nudlar i veckor innan för intet liksom. Jag tänkte ändå lite smart och höll mig undan smala klackar som bara blir stående på hyllan. Jag köpte 3 par sandaler. De aprikosa köpte jag på Primark för 16 (!) pund och de andra två paren på New Look för 25 pund stycket (har jag för mig). Det är ju inte riktigt säsong för dem ännu, men åh som jag längtar.

Det finns få skoaffärer som får mitt hjärta att bulta så starkt som ALDO. Tyvärr är det inte studentanpassade priser så jag har faktiskt aldrig handlat där. Förrän NU! Egentligen hade jag ju redan handlat klart i London (jag börjar med det jag handlade sist, för det är det jag gillar bäst), men så gick vi förbi ALDO som hade halva priset, och just den dagen 30% extra. WIHOO tänkte jag och kastade mig in i affären och fick syn på de här skorna. De var oväntat sköna (det är ju lite det argumentet man kör med för att rättfärdiga ett sjätte skoköp samma helg) och sen var det ju väldigt bra rabatt, så 40 pund fick jag lägga ut. Jag tycker dte var ett riktigt bra pris då skorna är i skinn så de kommer bli bekvämare och dessutom håller de bättre. De har även kilklack, vilket jag insett är det uteslutande högklackade man gå med på Lunds kullerstensgator (vilket jag gör när jag går till skolan) så jag tror de kommer bli välanvända. Gillar att det är en högklackad variant av creepersmodellen, trevligt med något lite annorlunda.

De senaste veckorna har varit helt galet stressiga, först London, sedan skola, sedan påsk, med en del tråkiga besked, och sedan lite sjukdom på det, så jag ursäktar min frånvaro. Jag kommer såklart dela allt som hänt på ett eller annat sätt.

Men jag vill börja med något positivt, jag har hört att det är så man ska göra, börja med det positiva.

Ända sedan jag var pytteliten har min mamma haft en bästa vänninna som varit en stor del av mitt liv. Kanske för att jag inte har så stor släkt så har den här familjen, i de olika former den haft, tagit släktplatsen. Jag har vuxit upp med familjens son och lekt cirkus och för all del sågat i tu en bondgård, av den enkla anledningen att pinnarna behövdes till något annat. Just då uppfattades det inte som något positivt, men det kanske var grunden till min kreativa sida (och så här i efterhand känns det som att det kanske var min idé). Nåväl, den här familjen har alltid funnits i mitt liv och jag VET att de alltid finns där och ställer upp. Trots att jag har väldigt fina familjeförhållanden med relativt unga morföräldrar så är det en väldig trygghet att veta att man har en reservfamilj. En annan positiv sak med den här familjen är deras dotter, min "syrra", som jag får köpa kläder till ibland som jag vet att hon vill ha men som hennes mamma är lite tveksam till (och förlåt för de extremhöga skorna hon fick, men jag lovar att berätta för henne hur dåligt det är med alkohol och killar också). Och för att runda av med något mindre sentimentalt och mer ytligt så är jag otroligt tacksam för hjälpen jag fick till jackan, som snart är säsongsduglig, jag uppskattar det verkligen. Men som sagt, det jag är mest tacksam för är det som inte syns, utan det som känns. Tack!

Jag gillar verkligen min hatt, den gör så himla mycketdagar man kanske inte orkat tvätta håret eller bara kastar på sig något.. eller för all del båda sakerna kombinerat.

Problemet med att vara på resande fot är att man inte orkar dra runt på världens väska. Jag packade minimalt men hade ändå ont i axlarna efter väskan. Jag invigde iaf min armyjacka som jag fyndade på Tradera och jag gillar den verkligen. Vad jag inte gillar är att jag är den mest ofotogeniska människa i världen.

Något som verkligen gör skillnad hemma är lite blommor. Jag är ingen som kan ta hana om blommor som varar länge. Eller ja, det är ju precis det de inte gör hos mig. Så jag passar på att köpa påskliljor och liknande som ändå är lite säsongsbetonat. De luktar fantastiskt och man blir faktiskt glad. Okej, de kanske inte drar en ur de djupaste dalarna, men lite gör de allt.